Ljud möter rörelse

Precis hemkommen från semester. Resväskan full med 'magdanssjalar', armband och diadem.

Jag klurar just nu en del på det här med "Möte med Rörelse" i förhållande till ljud och musikskapande men också med tankarna om intra-aktivitet -att material har agens och påverkar oss i våra göranden, tankar och rörelser. Hur kan vi utmana och göra tillägg till kroppar som rör sig så fort en rytm hörs? Hur kan vi utmana på så vis att vi inte bara använder oss av "Miniröris" som tillägg utan som vänder sig till barnens fantasi och kreativitet?

Jag ser varje dag att musik är en "igångsättare" till att sätta kroppen i rörelse, men jag har också märkt att barn förundras av det omvända, att själva göra ljud i förhållande till varandra, till musiken, till sin kropp, helt enkelt "hur låter jag när jag rör mig? när vi rör oss tillsammans?".

'Magdanssjalarna' är vackra och lockar ögat, en visuell magnet, man dras till dom, vill pilla, känna och röra sig med dom. Tillsammans med barnens rörelseglädje och sjalarna lär vi känna en till dimension av våra kroppar när dom rör sig, vi möter den, varandra och skapar nya rörelser tillsammans både kroppsliga och tankemässiga. Jag förundras så över att vi varje dag med våra kroppar har kommunicerat så mycket men egentligen inte yppat ett talat ord.

och

jag anar en viss besvikelse när dottern frågar 

"Men mamma, ska du ta med ALLA sjalarna till jobbet!?"

Ljud och tillgänglighet

Vi vet alla vad ljud och musik kan vara, men vad kan den bli om man får tillgång till den från sin första dag i förskolan? 

OM vi skapar en miljö i ljudskapandets tecken som är TILLGÄNGLIG  vad kan då ljud och musikskapande i förskolan BLI!? 

Jag brukar ofta dra paralleller till arbetet som vi har i ateljén på våra förskolor, där det är så självklart att man som barn i våra verksamheter ska få tillgång till en mängd material och utmanas vidare i det, att man ska få tillgång till sitt skapande och kreativitet - så borde det ju också självklart vara när det gäller ljud!

Jag har under våren fått en doft av hur viktigt det är med TILLGÄNGLIGHET. Att få möjlighet att klottra med ljud, att jamma med sina kompisar och få njuta av den där goa känslan av att vara i musiken, när det bjuds in men också när man själv vill och har lust. 

Vad tänker jag då när jag pratar om tillgänglighet, jag tycker ju ändå att ljud, mer eller mindre, alltid fått vara tillgängligt där jag har varit, men med en liten känsla av att det fattas nåt, jag tror att det handlar om FLERA, lite grann ungefär som att man behöver många penslar i ateljén. Man behöver många ukuleles, många djembes, för då kan vi ju faktiskt dela på spelglädjen på samma trumma eller varsin. Det är först då det händer nåt, inte bara mellan "mig" och trumman, utan även mellan "dig" och "mig", vi kan kommunicera och tala ett annat språk med varandra, just då, just där. 

Ljud, skuggor och intraaktivitet

Äntligen hittade jag tillbaks till bloggen, tänkte jag skulle få ut lite "nya" tankar, så hittade jag jag det här "gamla" utkastet som snart säkert är årsgammalt...
Min enda undran idag är: varför har jag inte delat det här!? Men här kommer det!

:-)


Återigen var det dags att skapa med ljus och ljud. Vi hade denna gången tillgång till vårt "ljus och ljudrum", en overhead, våra instrument, papper av olika sort, form och storlek, olika stenar.

Vid detta tillfället var det ett barn som ville börja skapa själv, det blev en "tigerjakt" med dels ett innehåll som vi redan känner till dels blev det nya delar, t.ex. ett hav med en hajar och krokodiler som vi skulle simma igenom. Barnen lade till och drog ifrån, ändrade sin skapelse för att ta den vidare ett steg till. 

Att iscensätta ett sådant här tillfälle innebär för mig att jag inte riktigt vet vart det kommer att landa och det blir då extra intressant att tänka på detta tillfälle i förhållande till intra-aktivitet,  som jag fått tillfälle att börja nosa på litegrann. 

Så om man tänker att  vi inte är någonting förrän vi kopplar ihop oss och får kontakt med någonting annat, och att det inte bara är människor som har makt att agera i kunskapsprocesser så börjar jag förstå lite mer kring det som sker i t.ex barnens skapande i ljud och ljus. Tänk t.ex. vilken 'makt' ljus har för våra göranden! Hur man går i dialog med ljus, påverkar det och påverkas igen. Hur ett barns skapande och dialog vid overheaden i sin tur påverkar ett annat barn som ser skuggan på väggen -  som dom sinsemellan blir en dialog. Hur en diskussion kan uppstå kring en sten som blivit lagd och belagd med egenskaper, att sätta ord OCH musik till vad man tänker.

 ....vilket "flow" det blev, tiden flög iväg, vi höll på i över en timma med vårt skapande...

...skapande som ger mersmak.... och fantastiska verk...

Tigerjakten

 

En strand till "Lille katt"

Estetiska lärprocesser - Om hur känslan ger kunskapen fäste i själen

"Känslan ger kunskapen fäste i själen"

Jag fastnade så för detta citat när jag läste en artikel kring estetiska lärprocesser i skolan och även om personen som sa detta inte tänkte på samma sak som jag så kan ändå inte låta bli att tänka att det sammanfattar (för mig) estetiska lärprocesser så fint. 

 &

jag tror att jag är någonting viktigt på spåren...

Estetiska lärprocesser - jag tänker det som ett lärande i 3D - så många dimensioner av mig själv och lärandet får plats.

Jag ska ge ett exempel som är taget utfrån en vanlig dag när vi arbetar med i vårt projekt "Alla mina skuggor är olika", denna gången är det inte utifrån musikskapandet utan rörelser och dans... 

Så tänk er att man bjuder in ett gäng ungar till ljus/skuggdans, lite schyssta Michael Jacksonlåtar, en overhead, en vit vägg, sjalar 
- 
för mig var det omöjligt att tänka ut innan alla de processer och läranden som sker via denna iscensatta situation. Det är så fantastiskt att få ta del av dessa processer som barnen är och hamnar i:

hur observanta dom blir/är på storlek,  

prövar sina och storlekens möjligheter i förhållande till ljuset, 
associerar till andra erfarenheter dom har, 

hur dom samspelar,  

har dialoger,  

prövar sin kropps möjligheter i dansen, 

koncentration,  

improvisation, 

imitation, 

man påverkar och påverkas, 

möter en annan dimension av sig själv, 

är i dialog med sig själv...

etc etc etc 

Just det faktum att detta på ett eller annat sätt blir en upplevelse och erfarenhet, som innefattar 'mig' som person, så vill jag nog våga påstå att processerna och lärandet är givet MEN jag som pedagog kan inte riktigt innan veta vilka det blir. 

Jag vill gärna tro att efter en sådant här dansant utforskande så sitter kunskapen inte bara i hjärnan och kroppen utan även fäst vid själen....

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2004/05/19/kanslan-ger-kunskapen-faste-sjalen

Lite inspirationsfilmer och fundering

Jag såg ett par härliga videoklipp här www.katarinavastra.se och jag delade även denna länken på min fb häromveckan, jag tyckte att man kan inte låta bli att vilja ha tusen ukuleles och en amadinda när man ser det här. Då svarade en kollega till mig så klokt att "det är inte konstigt att man blivit en musikalisk analfabet när man aldrig fått testa på att spela som barn... gitarren var ju frökens!"


Nu tror inte jag att nån av mina kollegor är några musikaliska analfabeter men när man aldrig får chansen att pröva så får man ju aldrig chansen att känna att man kan heller! eller hur!?

Pentatonisk skala...

... låter som det är nånting svårt, eller hur!? o den här videon e så häftig, sjung med, lär nåt nytt om dig själv, eller befäst det du redan kan :-)

http://www.youtube.com/watch?v=ne6tB2KiZuk&feature=player_embedded

När jag skapar, skapas jag

Musik och skuggbygge, session nr 2:
Då så äntligen blev det av igen! Och det blev för mig återigen ett häftigt möte med barns skaparlusta och fantasi. 


Det hela höll på att gå i stöpet då jag precis innan vi skulle starta upptäckte att rummet vi skulle vara inte var tillgängligt.  "Vad gör jag nu? tänk snabbt, tänk snabbt, tänk snabbt, ungarna står o väntar om en minut, var sjutton ska vi vara!?" Varför inte ett konferensrum för ett sånt här viktigt ändamål? Så fick det bli, inte helt optimalt, men det funkade helt ok. 4 sköna ungar intar varsin stol kring bordet och overheaden som jag kånkat dit. Skapandet börjar och jag slås återigen av hur fantastisk deras fantasi är! Och hur dom återigen kopplar ihop "gammal" kunskap med ny. 


Det skapades hus, katten Wille, syskon, nallebo emil, en boll, nånting med silver på, äggentopp, morot och en mängd i för stunden ihopfantiserade texter, jag bara njuter, och irriteras lite över att jag inte ändå la manken till för att montera videokameran. Såpass bra känner jag ju mig själv att jag vet att det här kommer inte kunna sparas till eftervärlden tack vare mitt minne iaf.


Även denna gång är det ivriga barn som vill skapa skuggor, MEN som till min förvåning väljer att döpa sitt skuggverk till t.ex. "ett hus där vi alla ska bo" för att senare när jag frågar hur dom vill att den ska låta svarar " som imse vimse spindel, HÖGT!". Sagt och gjort, 4 barn klämmer i från tårna sjunger och spelar på sina instrument och jag inser att även om vi sjungit och spelat den här visan minst 1000 gånger så kan detta varit första gången dom gjorde det tillsammans på ett sånt här samspelt och taktfast sätt med tydlig början och slut där ändå klottrandet med ljud och instrument finns med. Alla skuggbyggen ljudsätts med sånger man redan kan.


Dagens stora upptäckt var ljudet som blev när man har silkespapper i handen och för det fram o tillbaka mot bordet eller en trumma - och även om det inte var optimalt att sitta i ett konferensrum och arbeta med ljud o skuggor så gav det oss helt klart andra infall och vinklar just för att vi satt i detta rum. 


Under tiden vi arbetat i konferensrummet har ett annat barn som var färdig med sin aktivitet stått och kikat in på oss i fönstret vi har mellan avdelningen och rummet, så när barnen som valt från början är färdiga och gått, kommer hon in och vill också gärna pröva, att skapa på overheaden, vilket hon gör en stund och jag tänker på det jag nyligen läst (Jon-Roar Björkvold - sköldpaddans sång)

"När jag skapar, skapas jag"