Ljud möter rörelse

Precis hemkommen från semester. Resväskan full med 'magdanssjalar', armband och diadem.

Jag klurar just nu en del på det här med "Möte med Rörelse" i förhållande till ljud och musikskapande men också med tankarna om intra-aktivitet -att material har agens och påverkar oss i våra göranden, tankar och rörelser. Hur kan vi utmana och göra tillägg till kroppar som rör sig så fort en rytm hörs? Hur kan vi utmana på så vis att vi inte bara använder oss av "Miniröris" som tillägg utan som vänder sig till barnens fantasi och kreativitet?

Jag ser varje dag att musik är en "igångsättare" till att sätta kroppen i rörelse, men jag har också märkt att barn förundras av det omvända, att själva göra ljud i förhållande till varandra, till musiken, till sin kropp, helt enkelt "hur låter jag när jag rör mig? när vi rör oss tillsammans?".

'Magdanssjalarna' är vackra och lockar ögat, en visuell magnet, man dras till dom, vill pilla, känna och röra sig med dom. Tillsammans med barnens rörelseglädje och sjalarna lär vi känna en till dimension av våra kroppar när dom rör sig, vi möter den, varandra och skapar nya rörelser tillsammans både kroppsliga och tankemässiga. Jag förundras så över att vi varje dag med våra kroppar har kommunicerat så mycket men egentligen inte yppat ett talat ord.

och

jag anar en viss besvikelse när dottern frågar 

"Men mamma, ska du ta med ALLA sjalarna till jobbet!?"