Estetiska lärprocesser - Om hur känslan ger kunskapen fäste i själen

"Känslan ger kunskapen fäste i själen"

Jag fastnade så för detta citat när jag läste en artikel kring estetiska lärprocesser i skolan och även om personen som sa detta inte tänkte på samma sak som jag så kan ändå inte låta bli att tänka att det sammanfattar (för mig) estetiska lärprocesser så fint. 

 &

jag tror att jag är någonting viktigt på spåren...

Estetiska lärprocesser - jag tänker det som ett lärande i 3D - så många dimensioner av mig själv och lärandet får plats.

Jag ska ge ett exempel som är taget utfrån en vanlig dag när vi arbetar med i vårt projekt "Alla mina skuggor är olika", denna gången är det inte utifrån musikskapandet utan rörelser och dans... 

Så tänk er att man bjuder in ett gäng ungar till ljus/skuggdans, lite schyssta Michael Jacksonlåtar, en overhead, en vit vägg, sjalar 
- 
för mig var det omöjligt att tänka ut innan alla de processer och läranden som sker via denna iscensatta situation. Det är så fantastiskt att få ta del av dessa processer som barnen är och hamnar i:

hur observanta dom blir/är på storlek,  

prövar sina och storlekens möjligheter i förhållande till ljuset, 
associerar till andra erfarenheter dom har, 

hur dom samspelar,  

har dialoger,  

prövar sin kropps möjligheter i dansen, 

koncentration,  

improvisation, 

imitation, 

man påverkar och påverkas, 

möter en annan dimension av sig själv, 

är i dialog med sig själv...

etc etc etc 

Just det faktum att detta på ett eller annat sätt blir en upplevelse och erfarenhet, som innefattar 'mig' som person, så vill jag nog våga påstå att processerna och lärandet är givet MEN jag som pedagog kan inte riktigt innan veta vilka det blir. 

Jag vill gärna tro att efter en sådant här dansant utforskande så sitter kunskapen inte bara i hjärnan och kroppen utan även fäst vid själen....

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2004/05/19/kanslan-ger-kunskapen-faste-sjalen